Halmstad

Janne Josefssons debattprogram på tv är slut. Första halvan pratade han och studiogästerna om äldreboendet i Halmstad, ja jag behöver väl inte säga mer, för är det något vi fått höra om idag så är det äldreboendet i Halmstad. Janne Josefsson och gäster är upprörda och förfasas, och visst det är illa. Här är ett äldreboende som uppenbarligen inte fungerat som det ska under ett antal år. Facket säger att cheferna, som varit ganska många de senaste åren, inte har varit närvarande och förvaltningschefen säger att om alla arbetar utifrån den fastställda värdegrunden så ska man som personalgrupp kunna fungera även om man får en ny chef eller även om chefen inte finns på plats hela tiden.

Själv funderar jag på två saker. Jag tänker på det ansvar som vi alla har för hur vi bemöter varandra, hur jag som personal förhåller mig till de gamla. Inte fasen kan jag skylla på min chef för att jag beter mig illa och kränker andra. Och arbetskamraterna då? De som inte beter sig illa. Vad har de för ansvar? Inte heller de kan skylla på någon annan, eller omständigheter eller svårigheter. Det är inte ok att slå bort blicken eller tiga. Det är ynkedom.

Det andra jag tänker på att nu är det igång igen, debatten om den svenska äldreomsorgen och om hur dålig den är. Det generaliseras och det blir fler debattprogram, var så säker. Det hör inte till vanligheterna, det brukar inte vara som det var i Halmstad. Det är ett undantag. Precis som det finns undantag i andra verksamheter och i andra branscher. Den svenska äldreomsorgen är bättre än så.

Eller är jag naiv? Slår jag bort blicken?