Det här kallas för att göra en GAP-analys, om jag nu inte minns helt fel, men frågan är om inte den analysteorin bygger på ett fundamentalt feltänkande. Jag ska alltså lära mig det som jag av någon anledning inte lärt mig. Borde jag inte istället utveckla det jag är bra på, och bli en stjärna på det? Istället för att lägga kraft på det som jag inte kan. Antagligen kommer jag inte att lära mig det i allafall.
Nu menar jag inte i absurdum, det utgår jag från att ni är med på. Det finns självfallet saker alla måste kunna på en given arbetsplats eller för ett givet jobb. Men om jag tar mig själv som exempel: jag är en usel administratör, dålig på att hålla koll på papper, komma ihåg att fylla i den blanketten eller den rapporten - är ni med?
Under stora delar av mitt yrkesliv har mina arbetsgivare, tillsammans med mig, försökt att åtgärda det. Jag har skickats på kurser, jag har läst böcker, jag har fått handledning, jag har fått tillsägelser (skäll) från chefer osv. Jag
har med andra ord lagt mycket kraft och möda på att försöka bli lite bättre på just det här. Men ingenting har hjälpt.Tänk om jag iställlet hade lagt motsvarande möda på att utveckla det jag faktiskt är bra på. Vad hade hänt då? Vad hade jag kunnat göra för min arbetsgivare då?
Då kan man säga så här: men herregud, det klart att hon måste klara det administrativa jobbet, hon får se till att lära sig det helt enkelt. Visst, men verkligheten är ju att jag inte gjort det, trots alla satsningar i tid och pengar och kraft och fokus. Då kan man säga så här: men herregud, då får hon väl byta jobb. Och nu är jag med, så kan det vara, om nu det här med det adminstrativa är viktigt i sammanhanget, vilket det inte nödvändigtvis behöver vara och det finns andra vägar att lösa det på. Poängen är dock, i fall jag inte varit tillräckligt tydlig, att det antagligen är bättre att låta människor utveckla sina starka sidor än att tvinga varandra att fixa till det man har svårt för.
Tänker jag rätt här?
2 kommentarer:
Så mycket bättre om vi kan acceptera att människor är olika. Vi försöker ibland spara pengar genom att dra in på tjänster och dela upp uppgifterna på dem som är kvar utan att förstå alla är inte bra på allt och det blir oftast dyrare istället. När någon är expert på ett område som tex administration så går det så mycket fortare och blir så mycket bättre. Om vi ska få "rätt man på rätt plats" så behöver vi alla utveckla de gåvor vi har fått.
Läste med intresse inlägget och kommentaren. Funderar.
Som regel är det flera personer på en arbetsplats, personer som kan olika saker och som har olika intresseområden och begåvningar. Ja, vi är olika(och unika).
Om jobbet innebär att i hög grad utföra omvårdnad till exempel, ska då alla utföra det jobbet när det ingår som en arbetsuppgift? Att hjälpas åt i arbetsgruppen så de som vill och är intresserade gör de som de är bäst på är det OK? Sen är väl frågan om det fungerar i verkligheten. Fungerar det på din arbetsplats?
Skicka en kommentar