Hur klok är du?

Du som läser det här har antagligen inte semester. Och inte vi heller. För första gången någonsin gör vi inget sommaruppehåll med vårt nyhetsbrev. Däremot ser det inte ut som vanligt. Det innehåller bara positiva nyheter och de är halverade till antalet. Lite lättsamt och somrigt med andra ord, och fokus på det som fungerar.

En vän till mig, mycket klokare än jag själv, brukar säga så; ”Ha fokus på det som funkar, för det växer.” Så hanterar hon livet, både på jobbet och privat. När det gäller jobbet säger hon ”lägg två tredjedelar av din tid och kraft på att uppmärksamma det som är bra, en tredjedel på det som behöver bli bättre”. Jag är med på principen, men jag är inte där ännu om jag säger så.

Oprah Winfrey har fattat. Varje kväll skriver hon ner fem saker som hänt under dagen som gjort henne glad och tacksam. Åtminstone säger hon att hon gör det. Jag är nämligen inte helt övertygad om att alla kloka människor faktiskt gör alla kloka saker de säger att de gör. Å andra sidan tror jag det är bra att säga att man gör en massa kloka saker för då kanske man gör dem ibland i allafall. Om inte annat pratar man om sig själv som om man vore en klok person och det blir man nog lite klokare av. Eller vad tror ni?

Det kanske vore något att ta tag i under sommaren, att försöka följa kloka kvinnors råd. Skriva ner de där fem sakerna i en vacker anteckningsbok. Eller inte. Det slutar antagligen med att jag köper en vacker anteckningsbok, kanske skriver en sida. Och sen inte mer. Så klok är jag.

Smarta frågor som ger smarta svar

Vem är smartast av din mamma och din pappa? Fundera en stund på den frågan. Vad skulle ditt svar säga om vad du tycker det innebär att vara smart? Om din syn på kvinnor och män? Om din förmåga att tänka ur annorlunda perspektiv, tänka kreativt? För visst är det så, en bra fråga öppnar upp för intressanta svar.

Just den här frågan fick en vän när han var på anställningsintervju. Han var förberedd för den vanliga typen av frågor. Vilka är dina styrkor? Svagheter? Vad kan du tillföra osv. De frågorna kom aldrig. Istället kom en radda frågor där han var tvungen att rannsaka sin syn på relationer, på kompetens, på konst. Tänka till helt enkelt.

Att han hade den erfarenheten och de kunskaperna som krävdes för att ha goda chanser att fixa jobbet, det var givet, annars hade han aldrig fått komma på en intervju, men här ville arbetsgivaren ställa honom inför det oväntade, antagligen pressa honom lite.

Det var inget vård- eller omsorgsjobb han sökte, inte heller något kommunalt chefsuppdrag, frågorna utgick inte från den typen av verksamhet. Men vad händer om vi överför taktiken till äldreomsorgen eller funktionshinderverksamheten. Vad är det då för frågor vi borde ställa för att få tag på de personer som just de verksamheterna behöver. Vad är det för personer som behövs, till att börja med?

Det blev en massa frågor här ser jag. Säg till om ni har några bra svar. Vilka frågor brukar ni själva ställa, ni som anställer personal? Vilka frågor har ni fått när ni varit på anställningsintervju?

Trevlig midsommar.

Hallå Kommunal! Hör av er!

Kommer ni ihåg vad vi pratade om förra veckan? Om hur man ska bedöma personer som gått ut omvårdnadsprogrammet utan att vara godkända i alla eller vissa ämnen. Är de ”utbildade” eller inte? Hur ska de t ex lönesättas? Många har hört av sig och let me tell you, det ser olika ut i olika kommuner. Väldigt olika. På en del håll räcker det med att s a s ha deltagit på omvårdnadsprogrammet, du behöver i princip inte vara godkänd i ett enda ämne, för att ändå betraktas som utbildad. På andra håll är man stenhårda. Det ska vara godkänt i alla ämnen, även de ämnen som inte har med omvårdnad att göra, annars räknas du inte som utbildad.

Så här säger en av våra läsare: ”Vilka ämnen ska var ok att inte ha godkänt i tycker chefen? Sån godtycklighet är helt förkastligt och nedvärderande för alla inblandade. Är det ens lagligt att anställa någon som uska om de ej är godkända från skolan? Har vi börjat få så ont om folk till vården? Är många icke godkända? Ska man i så fall inte se över utbildningen?”. Så här säger en annan: ”Har lagt ner mycket tid, många telefonsamtal, tankeutbyte med fackliga företrädare, flera omvärldsanalyser för att hitta rätt i underskötersketiteln. Undertecknad avgör (godtyckligt) när de får undersköterskelön. Vi har satt 1500p som ribba, basämnena och omvårdnadsämnena skall vara godkända, har de gjort körkortsteorin eller läste mode för unga räknar vi inte med det.” Och en tredje: ”Hos oss ska de ha ett avgångsbetyg utan IG för att räknas som utbildade och få lön därefter.”

Tre olika svar från tre olika kommuner. Det kan väl inte vara rimligt? Hallå Kommunal! Kan inte ni höra av er och berätta vad ni tycker. Det kanske finns ett fjärde svarsalternativ.

Jag pratar kinesiska. Inte.

Skriver det här med finklänningen på. Presenter i papperspåse, blommor i plastpåse. Och pappersnäsdukar i handväskan. Om ett par timmar ska jag fira två studenter och då gäller det att vara förberedd, jag har nära till de där sentimentala tårarna nu för tiden. Förra året var det min egen dotter som tog studenten och då grät jag hela dagen – glädje, vemod och stolthet. Pappersnäsdukarna räckte inte långt kan jag berätta. Fast i år är det andras barn som tar studenten och ett paket näsdukar ska nog vara tillräckligt.

Om pappersnäsdukarna räcker eller inte är dock en parantes i det här sammanhanget, jag har nämligen några frågor jag skulle vilja ha svar på. Från så många som möjligt och gärna från fackligt håll. Vad jag undrar är hur ni ser på ungdomar som gått ut Omvårdnadsprogrammet utan godkända betyg. Räknar ni dem som utbildade eller inte när ni anställer dem? Lönesätter ni dem som utbildad personal? Måste de i så fall vara godkända i alla ämnen för att räknas som utbildade, eller räcker det med godkända betyg i omvårdnadsämnena?

När jag arbetade som enhetschef i äldreomsorgen för ett antal år sedan dök frågan upp och jag minns att det fanns olika uppfattningar. Några chefer tyckte att man skulle vara godkända i alla ämnen för att betraktas som utbildad, andra tyckte att det räckte med godkänt i vissa ämnen. Minns jag rätt tyckte personalavdelningen som den senare gruppen. Hur gör ni hos er och varför?

Som sagt, svara gärna, ett mejl skulle göra mig glad lill@minsektor.se. Vore intressant att få en samlad bild av hur det ser ut runt om i landet. Själv läste jag kinesiska på universitetet på tjugofem år sedan. Blev aldrig godkänd men kan kanske räkna mig som utbildad på området ändå?