Hur skulle det se ut?

Hur skulle det se ut om alla gjorde så? Känner ni igen frågan, oavsett vad det nu gäller, vad det nu någon är rädd för att alla ska göra? Frågan, som är retorisk, hördes ofta när jag var barn, och det var knappast ingen fråga utan ett NEJ som svar på en riktig fråga. Det kunde gälla vad som helst. Hur skulle det se ut om alla ville ha vegetarisk mat i skolan? Hur skulle det se ut om ingen bäddade sin säng? Hur skulle det se ut om ingen visste vad pluskvamperfekt var?

Det är många år sedan någon ställde en sådan fråga till mig och jag vet inte om det beror på att jag numera är vuxen och att man inte ställer sådana frågor till vuxna, eller om det beror på att vi blivit mer individualiserade och faktiskt i många fall uppskattar och tom uppmanar till egna initiativ och ett individuellt agerande. Vi tror inte längre att bara för att någon väljer att göra på ett visst sätt så kommer alla att göra det. Och om alla ändå skulle göra det, beror det antagligen på att det är en ganska bra idé att göra just så.

För ett tag sedan hörde jag frågan igen. Det var i samband med att en chef för ett äldreboende sa att hon tycker att de äldre ska få duscha så ofta de vill.

Nu vet jag inte om det är så att äldre generellt vill duscha oftare än de gör idag, men det kunde lika gärna ha gällt något annat, andra önskemål. Och istället för att försöka tillgodose de önskemålen, fundera på hur vi ska prioritera och organisera, kommer den där frågan: Hur skulle det se ut?

Ja, hur skulle det se ut om de äldre fick mer att säga till om? Det vet vi inte, är mitt svar. Det vet vi inte förrän vi provat.