Nu bestämmer vi oss

Någon gång för ett tiotal år sedan började mina föräldrar spela golf (det gjorde jag med för den delen, men det är en annan historia). Efter att ha gått några rundor på några banor konstaterade min mor att folk som spelar golf är så trevliga mot varandra, åtminstone på golfbanan. Golfspelare är vänligt inställda människor - artiga, hjälpsamma och uppmuntrande i största allmänhet. Mor konstaterade också, och det här är viktigt, att det verkar helt enkelt som att golfmänniskor bestämt sig för att vara uppträda så här i golfsammanhang, ”när vi spelar golf så är vi trevliga mot varandra”. Och nästa tanke blev då att om man kan bestämma sig för att bemöta varandra på ett visst sätt på golfbanan, borde man kunna bestämma sig för att uppträda på samma sätt i något annat sammanhang. På en arbetsplats till exempel.

Kan man det? Kan vi bestämma oss för vissa förhållningsregler på jobbet och sedan hålla oss till dem? Det klart att vi kan, blir mitt svar. Nu skulle jag i och för sig inte vilja ha det på jobbet som jag har det på golfbanan, det kan vara irriterande trevligt där ute, men principen, principen är intressant. Att man faktiskt bestämmer sig för hur man vill ha det och så kör man. Just do it. Bryter någon mot det bestämda förhållningssättet, låtsas man helt enkelt inte om det, man bara ler lite vänligt. Så tjockar man på det vänliga klimatet genom att hela tiden prata om hur vänliga alla är och hur trevligt man har det.

Om vi är överens om att det faktiskt går, rent principiellt, då ska vi bara bestämma oss för hur vi vill ha det på jobbet. Hjälpsamhet och uppmuntran är bra, men också konstruktiv kritik, intresserade och nyfikna frågor skulle kanske kunna vara något. Samarbetsglädje med vem som helst i arbetslaget? Jo, det borde funka. Precis som på golfbanan där man glatt går en runda med vem som helst och är inställd på att det ska bli kul, vilket det då oftast blir. Nu ska jag ha en kul påskhelg. Ni också?