Hur viktig är maten?

Jag har inget specialutrustat kök, det mest avancerade jag har är nog en mixerstav. Inte heller prenumererar jag på någon av alla de mat- och recepttidningar som finns. Och hade det inte varit för att det finns barn i familjen hade jag aldrig lagat middag utan ätit mackor. Till vardags vill säga. För när helgen kommer vill jag äta och dricka gott, då bryter jag min vardagsmatstristess.

Det är en av de saker jag tänker på när jag i nu i mars testar den mat som levereras till de äldre i min hemkommun som fått tjänsten matdistribution beviljad. Jag menar, tänk om det var den enda mat jag åt, maten i de här svarta platslådorna, även på fredag kväll eller till söndagsmiddag. Jag funderar även på vad som är en rimlig kvalitet att kräva om jag vore äldre och inte själv klarade att laga min mat. Vad har man rätt att förvänta sig? Att maten innehåller den energi och den näring som behövs är väl en självklarhet, men när det gäller smak, lukt och utseende då? Och fredagskvällarna och söndagsmiddagarna? Maten är tveklöst viktig, men hur viktig? Handlar det egentligen inte om i vilket sammanhang vi äter maten, tillsammans med andra eller ensamma. Visst äter vi hellre något halvdant ihop med vänner än en gourmetmåltid för oss själva? Eller vad tycker ni?

Till att börja med vill jag ta reda på hur maten som kommunen beviljar faktiskt smakar, luktar och ser ut. När jag gjort det under en månad ska jag ta ställning till om jag ska ansluta mig till något av de matuppror som pågår runt om i landet. Har du lust att följa min matresa bland de svarta lådorna så gör du det på www.aldreomsorgsbloggen.se