Ljussignal eller öppen dörr?

En del chefer har sådana där trafikljus utanför sina dörrar, ni vet rött, gult eller grönt ljus. När man ska prata med en chef som har det, trycker man på en ringknapp och så får man ett svar i form av en ljussignal. Upptagen, vänta eller kom in. Lite myndighetsaktigt får man nog lov att säga, men väldigt effektivt och det ger en känsla av att den här chefen är väldigt upptagen och har inte tid med vad som helst, kanske inte ens tid med mig. Ljussignalerna utstrålar helt enkelt makt.

Andra chefer har alltid dörren öppen, om hon eller han inte sitter i ett samtal som ingen annan ska lyssna på vill säga. Men annars – dörren på vid gavel, alltid anträffbar, bara att kliva in, inga problem. Den här chefen förmedlar också att hon eller han har mycket att göra, men ansatsen är lite mer informell och framför allt – har får jag känslan av att jag som knackar på alltid har högsta prioritet. Chefen släpper det chefen håller på med när jag kommer och pratar med mig. För så viktig är jag.

För ett tag sedan träffade jag en av varje, en stoppsignalschef och en öppendörrschef, båda jobbar i äldreomsorgen. Vi åt semlor och pratade om just det här, vad som egentligen funkar bäst, ur chefens perspektiv vill säga. Trafikljuschefen var säker på sin sak, hennes variant är det som ger henne mest tid att få gjort det hon måste få gjort. För att sedan få tid över till att ta en kopp kaffe i fikarummet med personalen. Öppnadörrenchefen tyckte något annat. För henne är det viktigt att förmedla att personalen är verksamhetens viktigaste tillgång och det gör man genom en öppen dörr, sa hon. En chef som upplevs som närvarande och tillgänglig är viktig för att verksamheten ska fungera, sa hon också.

Själv har jag testat båda varianterna och vet vilken jag själv föredrar. Men innan jag säger det vill jag veta vad du tycker. Så vad tycker du?