Jag, en målidiot

Jag är en målidiot. När jag jobbar vet jag så gott som alltid vart jag är på väg och varför. Är jag på väg att hoppa på något nytt - en ny aktivitet, en ny idé, försöker jag tänka "hänger det här ihop med vart jag ska, kommer det här att föra mig framåt på den vägen"? Då och då sätter vi oss ner, mina arbetskamrater och jag, och funderar på om vi valt rätt destination, är det dit vi ska, finns det stället över huvud taget kvar eller behöver vi tänka om? Har vi rätt karta? Ja, ni fattar.

Jag kan inte tänka mig ett bättre sätt att arbeta. I så många år har jag arbetat på arbetsplatser där vi inte varit överens om vare sig vart vi ska eller hur vi ska ta oss dit. Istället har alla gjort lite grand som man själv har velat. Och det är inte särskilt effektivt, det tar en sällan framåt utan bara runt i cirklar, och det gynnar definitivt inte brukare eller skattebetalarna, om man nu arbetar i en skattefinansierad organisation som ska serva brukare. Det är min erfarenhet.

Men man kan som alltid tänka annorlunda. Det gör bl a en man som heter Kjell Malm, som är konsult inom området personlig utveckling. Han säger så här: Målsättningar är kontraproduktiva då de verkar sövande på arbetsinsatsen och därmed resultatet. Målsättningar höjer inte effektiviteten, snarare tvärtom, man känner sig kvävd under en intellektuell föreställning om mål och därmed framsteg. Läs hans artikel här och säg vad ni tycker>>