Visst är det konstigt att vård- och omsorgspersonal måste gå på kurs för att lära sig om bemötande? LÄRA SIG hur de ska bemöta omsorgstagarna? Borde de inte kunna det? Är det inte därför man väljer ett vårdyrke? Borde inte bemötande vara just det som de är bra på, bättre än oss andra? Ska det vara så svårt att BEMÖTA gamla människor på ett respektfullt sätt?

Det är inte jag som undrar, som ställer de här frågorna, utan en sjuksköterska som skriver en avhandling om just bemötande. Bemötande av äldre personer. Jag pratade med honom för ett år sedan, möjligen är han redan klar med sin avhandling, men jag minns att jag höll med honom, även om jag själv aldrig tänkt i de banorna utan glatt läst böcker och gått på föreläsningar i ämnet. Bemötandeämnet. Tänkte att de skulle göra mig bättre på att bemöta människor på ett sätt som människor vill bli bemötta.

Det kanske de gjorde, jag vet inte, det är svårt att se vad som bidragit till vad. När jag tänker efter är det nog snarare mitt eget åldrande, insikten om min egen skröplighet och dödlighet, som gjort mig till en bättre bemötare, om det nu finns ett sådant ord. Stämmer det på fler än mig själv, på alla som jobbar med stöd och omsorg, så skulle det betyda att vi blir bättre med åren, och att vi går i pension när vi är som bäst. Fast det stämmer ju inte heller. De finns ju de som blir värre på åren, som blir sämre och sämre på att bemöta människor med nyfikenhet och respekt.

För så långt har jag ändå kommit, att jag insett att ett bra bemötande handlar om nyfikenhet och respekt. Kan man lära sig sådant på kurs? Eller av en bok? Vad tror ni? Hur blir vi bra bemötare?