Någon gång för länge sedan hörde jag en forskare säga att människor med begåvningsmässiga funktionsnedsättningar har svårt att veta när någonting är klart. Som exempel nämnde han en man som hade till uppgift att göra smörknivar på en daglig verksamhet. Mannen med smörknivarna hade helt enkelt problem med att avgöra om kniven var färdig eller inte. Det går ju hela tiden att fila lite till, putsa lite till och det ÄR svårt att göra bedömningar av det slaget (jag skulle inte heller kunna avgöra om smörkniven faktiskt är så bra som den kan bli, eller åtminstone tillräckligt bra).För när är det egentligen tillräckligt bra? När kan man vara nöjd med sin insats? Är det när man känner att man nått toppen av sin förmåga? Är det när man lagt ned en viss tid på det hela? Är det när resultatet är tillfredsställande rent allmänt?
För en månad sedan bestämde jag mig för att varje dag ta en promenad. Har man ett så stillasittande arbete som jag är det nödvändigt om kroppen ska hålla sig något sånär i form. Sedan den dagen har jag gjort som jag bestämde, jag tar min runda, även de dagar det känns segt. Men redan efter ett par veckor började jag tänka att det var väldans så bra det här går då, dags att öka ambitionsnivån, varför inte en dubbelt så lång promenad eller varför inte två promenader om dagen? Nu har det vare sig blivit dubbel sträcka eller dubbla promenader, men lik förbaskat, varje dag när jag tar min promenad är det som att jag inte är riktigt nöjd med den, jag borde kunna dubbelt upp på något sätt. Så istället för att vara nöjd med att jag faktiskt promenerar varje dag, är jag missnöjd med att jag inte promenerar MER. Eftersom jag inte verkar förmå mer än en promenad om dagen har jag kanske nått toppen av min förmåga? Fast varför är jag då inte nöjd?
2 kommentarer:
Hej! Vi lever i en tid då allting ska prestaionsoptimeras! Det räcker inte att "bara" ta en promenad. Du måste stavgå med tyngder på fötterna och en ryggsäck fylld med sten för att få känna att du utnyttjar tiden optimalt. Det gäller att PRESTERA MERA! Att du inte hinner belasta själen med intryck av sol, vind och vatten måste ligga på pluskontot! Ha en skön dag!
Du kanske kan tänka så här. Nu när jag har kommit igång med sköna, rogivande och stärkande prommenader, känner jag att jag orkar mera. Den känslan är väl väldigt värdefull. Tänk på att du i vardagen inte ska använda mer än 60% av din förmåga för att inte riskera att få belastningsskador fysiskt eller psykiskt.Din nya ork behöver du inte nödvändigtvis avnvända till att gå ännu mera. Bara vetskapen och känslan av att du orkar mera ger dig tillfredsställese. Din nya ork kan du använda till nåt annat som du längtar/längtat efter att orka göra eller bara njut av känslan av ökad ork. Lev väl!
Skicka en kommentar