Alla vi duktiga flickor, dvs vi som en gång i tiden var duktiga flickor och idag är duktiga kvinnor, har i vuxen ålder fått lära oss att säga NEJ. Att inte ta på oss saker, att delegera, att låta andra göra jobbet. Det har nu resulterat i att man i arbetslivet kan sitta en grupp kvinnor, som det ju ofta är i kommunala verksamheter, och ingen är villig att ta på sig någonting. Ingenting blir gjort. Det här har jag varit med om ett par gånger den senaste tiden och det känns, ja det känns inte särskilt vettigt. Jag vet inte om ni känner igen det. Gör ni det?
2 kommentarer:
Ja, jag känner igen det här precis. Det konstiga är att det tycks vara mer legitimt för vissa personer att säga nej (och därmed också avsäga sig ansvaret för att saker och ting blir gjorda) än för andra. Det borde vara självklart att dela på arbetsuppgifterna i en arbetsgrupp. Idag är det nästan lite "fint" att kunna säga nej, men varje nej för med sig att någon annan måste säga ja. Risken är att det är samma person som alltid får ställa upp. Att behöva dra lott för att avgöra vem som ska göra vad känns inte särskilt moget och professionellt!
Det är hela arbetsgruppens ansvar att arbetsuppgifter blir utförda! Dvs säger man nej en gång, till att utföra en arbetsuppgift, får man säga ja nästa gång!!!Annars är det varsågod till arbetsledning att "peka med hela handen" ;)!
/maritha
Skicka en kommentar