Tjocka på

En del människor pratar om vilka underbara och fantastiska liv de lever. De trivs med sina jobb, med sin familj, med sina semestrar – ja de trivs med det mesta helt enkelt.

Sådana människor kan vara lite påfrestande, tycker jag. För jag tror dem inte riktigt. Jag tänker att antingen kör de huvudet i sanden och låtsas som att det inte finns några svårigheter och förr eller senare kommer de att få betala ett pris för sitt lallande och det gör mig nervös. (Eller så tänker jag att de verkligen är så där überlyckliga och då blir jag avundsjuk och tycker att de är jobbiga för att de påminner mig om att mitt liv inte är perfekt.)

Sedan har vi de där personerna som är konstant missnöjda, som hela tiden går omkring och tror att allt kan bli så mycket bättre. De finns i två varianter. De som bara gnäller men som inte tänker lägga två strån i kors för att försöka förändra något och de som i större eller mindre utsträckning agerar för att livet ska bli annorlunda. Men i grunden är inte heller de nöjda.

De här människorna är inte heller så roliga att ha att göra med. Det är tröttsamt att höra på människor som andas och utstrålar missnöje, som inte har förmåga att glädjas eller uppskatta något över huvud taget. Risken är stor att man stänger av i sällskap med dem.

Nu har jag beskrivit extremfallen, de flesta av oss befinner oss någonstans i mitten på skalan, ibland drar vi lite mer åt det ena hållet, ibland lite mer åt det andra. Då och då kanske vi önskar att vi befann oss någon annanstans på skalan.

Tänk er nu istället grupper av människor, t ex arbetsgrupper, de finns nämligen i samma varianter, och de arbetsgrupper som fungerar bäst och som lyckas bäst med det de föresatt sig att göra, det är de som blandar. Man pratar om det som fungerar, det man är bra på och man pratar om det man behöver bli bättre på, och man gör det i rätt omfattning. För det finns en magisk gräns. Det säger i alla fall två skickliga verksamhetsutvecklare jag pratat med. Optimalt är nämligen att ägna två tredjedelar åt att prata om det man göra bra, och en tredjedel åt det som borde göras bättre. Så ska fördelningen se ut.

Att man på ett personalmöte ska prata om både bra och mindre bra är elementärt, men här finns alltså möjlighet att styra upp det ännu lite bättre. Så nästa gång ni ska planera ett möte av något slag, gå igenom agendan och se till att fördelningen är som den ska. Det gäller även möten som i grunden handlar om något problematiskt. Lägg ändå två tredjedelar av tiden på att prata om det som funkar. Då förstärker man det och bekräftar det och det kommer att växa och funka ännu bättre och då blir det problematiska automatiskt lite mindre så att det räcker med en tredjedel till den biten. Det kallas för att ”tjocka på”, säger verksamhetskonsulterna. Så gör det. I alla möjliga sammanhang. ”Tjocka på” bara.